Sitta, vänta, önska.

Av någon anledning har jag de senaste veckorna vaknat upp 3 på morgonen och inte kunnat somna om. Av någon anledning tenderar folk [vi använder ett sammlingbegrepp här] höra av sig till mig just 3 på morgonen. Dessutom börjar solen lysa i mitt rum runt 3 på morgonen. Hör alla dessa samband ihop på något märkligt sätt? Och varför kan jag inte sova som en normal människa. Kommer ju att säcka ihop snart. Hur jag dessutom skola överleva festival vet jag inte. Sömnångestmänniska som jag är.

Har smått börja känna av pre-resa-ångest. Jag tror jag råkade förarga en vän i helgen genom att säga att hela grejen kommer att bli <<skoj>>. I Irriterad ton besvarade han mig att det <<fan kommer bli legendariskt!>> På onsdag åker jag till Malmö, på natten bil till Tyskaland. Leka oproffsiga tältare tills fanskapet drar igång på fredag.

Herregud, det är redan juni! Sommarlov i morgon då. Bär på en märklig känsla att jag kommer att överraska mig själv. Inte genom att vara ett pucko då, utan genom att positivt överraska mig själv.

I dag: Rusted Roots – Send me on my way

~ av lefatal den juni 1, 2008.